Listan - del 3
Dag 03 - mina föräldrar
När jag föddes, 1972, var mina föräldrar fortfarande gifta men något fick de att gå skilda vägar ca 6 år senare, 1978 (rätta mig på årtalet nån)
Min mamma heter Ingegerd Branting, född Forsberg.
Min pappa heter Nils-Erik Branting.
Vet inet riktigt vad jag ska skriva annat än att jag har god kontakt med mamma och mindre god med pappa även om det är bättre på senaste året än på de andra åren =)
Det blir antagligen så naturligt eftersom jag växte upp med mamma och farsan hade ju sitt liv, jag vet inte om jag hade varit särskilt annorlunda mot hur han agerat om jag varit i hans situation. Vi träffades ändå då o då, åkte ut till hans torp i Västra Skedvi ett par mil norr om Köping, han var med på ett par hockeymatcher och alla födelsedagar och julaftnar..
Vi har varit rätt dåliga att hålla kontakten både han och jag, så det är skönt att vi börjat skapa kontakten igen även fast vi inte ringer varandra o babblar på i timmar (kanske mest för att jag inte hör i telefon så bra) =)
Mamma då? Jaa, vad kan man säga? =)
Hon är döv och rätt högljudd av sig, mest för att hon inte kan hantera vilket röstläge hon befinner sig i. Vi använde inte teckenspråket hemma hos oss utan det var tal och läppavläsning som gällde och jag antar att jag har blivit något sånär bra på det men mamma hon är en mästare.
En gång stod min kompis mamma o pratade med min mamma från en balkong snett ovanför, utan att veta att morsan är döv. 3v senare får hon veta det och hon fattade ingenting hehe
Jag kan vara nöjd med mina föräldrar, båda två är ju en del i att jag är jag =)
Bröllopsfoto på min Mor & Far 1968
//Branting
När jag föddes, 1972, var mina föräldrar fortfarande gifta men något fick de att gå skilda vägar ca 6 år senare, 1978 (rätta mig på årtalet nån)
Min mamma heter Ingegerd Branting, född Forsberg.
Min pappa heter Nils-Erik Branting.
Vet inet riktigt vad jag ska skriva annat än att jag har god kontakt med mamma och mindre god med pappa även om det är bättre på senaste året än på de andra åren =)
Det blir antagligen så naturligt eftersom jag växte upp med mamma och farsan hade ju sitt liv, jag vet inte om jag hade varit särskilt annorlunda mot hur han agerat om jag varit i hans situation. Vi träffades ändå då o då, åkte ut till hans torp i Västra Skedvi ett par mil norr om Köping, han var med på ett par hockeymatcher och alla födelsedagar och julaftnar..
Vi har varit rätt dåliga att hålla kontakten både han och jag, så det är skönt att vi börjat skapa kontakten igen även fast vi inte ringer varandra o babblar på i timmar (kanske mest för att jag inte hör i telefon så bra) =)
Mamma då? Jaa, vad kan man säga? =)
Hon är döv och rätt högljudd av sig, mest för att hon inte kan hantera vilket röstläge hon befinner sig i. Vi använde inte teckenspråket hemma hos oss utan det var tal och läppavläsning som gällde och jag antar att jag har blivit något sånär bra på det men mamma hon är en mästare.
En gång stod min kompis mamma o pratade med min mamma från en balkong snett ovanför, utan att veta att morsan är döv. 3v senare får hon veta det och hon fattade ingenting hehe
Jag kan vara nöjd med mina föräldrar, båda två är ju en del i att jag är jag =)
Bröllopsfoto på min Mor & Far 1968
//Branting
Kommentarer
Postat av: Lowe
Då kan vi oxå vara nöjda med båda dina föräldrar eftersom det är deras förtjänst att du är här... för dig vill vi ju inte vara utan! Kram på dig!!
Trackback