brantings

Mår dåligt
tänker på dåtid/nutid
hur det var och hur det blev
hur illa vi gjorde varandra
för att vi lyssnade på andra
Gråter varje kväll
hjärtat brister i en smäll
går snart in i väggen
för den jag blivit efter dig
svårmodig, inte okej
Undrar lite varför
dina ord tar så hårt nu
så lång tid efter du sagt dom
men jag är ju lite efter
vill inte se, utan bara ler
Inser både det ena och det andra
hur jag blivit, hur osäker jag är
hur lätt jag blir förälskad och kär
vad som gjort mig till den jag är
är du och dina ord, då och där
Få se om jag orkar
kravla mig över asfalten igen
utan proffshjälp
bara genom hederlig fylla
skriverier, riva en hylla
Upp ska jag
tillbaka till ett liv utan ångest
utan att skvätta med ögonen
var kväll eller natt
annars får jag fnatt..

//Robban